Phone Tracker

The technology to track via mobile phones has been around for a long time. Despite this, most telecoms have been slow to offer this ‘service’ to a general public. Most probably this delay has its background in the need for more sofisticated administrative and technical solutions rather than ethical questionmarks.

The telecoms company Sprint has now begun to offer its Family Locator service

Sprint Family Locator gives you and your family peace of mind in the palm of your hand.

Locate Your Children in real-time, from either a registered “Parent” mobile handset or from the web.

Safety Checks let you know that your children have arrived at home or school on time.

For Only $9.99 a Month have quick, easy, and secure access to the location of up to 4 Sprint-Nextel handsets.

The emphasis is on paranoid parenting (Furedi 2001) i.e. to scare parents and create insecurity so that a need for a solution. This makes accepting the solution offered (in this case the family locator) is the only sensible thing to do. Never mind the fact that spying (even on your own children) is wrong. That those spied upon will devise creative solutions to avoid being spied upon. And that all systems such as these once implemented will be abused through some form of function creep.

Earlier similar posts: Spying on Cars and Privacy, GPS and Children.

Silence of Dissent

As early as 2002 the Scandinavian Airlines (SAS) have been considered using biometrics to beef up security. SAS state in a press release dated 2002-05-06 that they are evaluating biometrics to improve check-in and embarkation procedures. In the press release (reported here in the Swedish newspaper DI) they refer to the 9/11 attacks (naturally â?? what else?).

On 30 March 2006 the Swedish Data Inspection has given SAS permission (Swedish Press Release) to use fingerprints on domestic flights to ensure that persons handing in luggage are also on the flight. The goal is to have 1.4 million passengers voluntarily leave their fingerprints to a local database. When the passenger begins her flight the information in the database is erased.

Naturally the scheme is a violation of personal integrity. The Data Inspection legitimises its decision by pointing out that the data is only stored for a brief time and that the system is voluntary.

By waving the flag of freedom of choice the Airline company, the Data Inspection and others are practicing the art of spin to a marvellous degree. Any and all complaints against a voluntary system can be easily ignored. The critic can be derided since the system is voluntary â?? if you donâ??t like it then donâ??t do it.

This is, I believe, to miss the whole point.

We have all been taught to defend our rights but the question is then why people do not react when things like this happen in front of their eyes? The reason is that we are prepared to fight the strong foe but we have no defence against the â??Salami Tacticâ??. The Salami Tactic is the opposite of brute force it is hardly even a fight. It entails taking over something slice by slice. Each step in itself so small that it is not worth retaliation â?? Any protest against a slice being taken can again be defended by the freedom of choice argument. The critic is over-reacting. If someone was to attempt to take the whole salami at once reactions would be legitimate. Not to react would be a sign of weakness. To react when someone takes a slice is a sign of a petty mind.

This is the weakness of a strong democracy.

The voluntary nature of this scheme, and indeed others like it, undermines the present rights argument since we cannot fight. The voluntary nature of the scheme is also problematic when this scheme gradually becomes the norm. Then the person wishing to maintain the voluntary status and not participate is seen by everyone as being difficult and relatively socially inept.

There will be no protests, there will be a rush to accept this scheme. Everyone will sing its praises: frequent fliers will sing about efficiency, police about security and the airline will sing about profit. Those who will not sing will sit in embarrassed silence while another slice of our rights is lost forever.

Monbiot on impanted chips

Georg Monbiot has written very elegantly on the dangers of implanting RFID chips in people. Here is an excerpt (full post here):

There are, in other words, plenty of legitimate uses for implanted chips. This is why they bother me. A technology whose widespread deployment, if attempted now, would be greeted with horror, will gradually become unremarkable. As this happens, its purpose will begin to creep.

At first the tags will be more widely used for workers with special security clearance. No one will be forced to wear one; no one will object. Then hospitals â?? and a few in the US are already doing this(7)- will start scanning their unconscious or incoherent patients to see whether or not they have a tag. Insurance companies might start to demand that vulnerable people are chipped.

The armed forces will discover that they are more useful than dog tags for identifying injured soldiers or for tracking troops who are lost or have been captured by the enemy. Prisons will soon come to the same conclusion. Then sweatshops in developing countries will begin to catch on. Already the overseers seek to control their workers to the second; determining when they clock on, when they visit the toilet, even the number of hand movements they perform. A chip makes all this easier. The workers will not be forced to have them, any more than they are forced to have sex with their bosses; but if they donâ??t accept the conditions, they donâ??t get the job. After that, it surely wonâ??t be long before asylum seekers are confronted with a similar choice: you donâ??t have to accept an implant, but if you refuse, you canâ??t stay in the country.

via Question Technology

Svar till svar

Henrik Sandklef & jag skrev en debattartikel i GP (24/1) Naiv tro på teknologi som brottsbekämpare, Justitieministern svarade (GP 14/2) replik: Polisen måste ha bra verktyg för att göra sitt jobb. Som svar till Bodström skrev Henrik & jag och skickade till GP den 15/2. Tyvärr har GP valt att inte trycka pga de inte vill fortsätta debatten.

Justitieministern skriver i sin replik till vår debattartikel mot ökad teleövervakning att en ökning av antalet poliser är en otillräcklig åtgärd för brottsbekämpning, där är vi överens. Vår kritik handlar om justitieministerns bristande intresse i att skydda individens integritet. Denna brist leder till att integritetsskyddet i artikel 8 av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna blir en papperstiger.

För det första innebär Bodströms förslag en väsentlig skillnad. Polisens möjliga tillgång till data lagrad av teleoperatörer i debiteringssyfte skiljer sig fundamentalt från en lagstadgad skyldighet att operatörerna skall lagra all möjlig material i polisiära ändamål.

Ytterligare ett argument Bodström använder är att endast de skyldiga drabbas. Detta kanske känns betryggande men övervakning drabbar alla â?? inte endast grovt kriminella. Vad Bodström menar är att endast de skyldiga ska straffas. Detta är inte ett argument â?? det är en självklar grund i en rättsstat.

Bodströms nästa argument är att övervakning är ett av de viktigaste verktygen att bekämpa brott med. Detta är en förenklad syn på teknik och övervakningssystem. �vervakning är inte en brottsbekämpningsmetod som förebygger brott utan snarare av vikt för bevisföring i efterhand. Om övervakning skall förebygga brott då måste den ske genom konstant övervakning av alla och kopplas till polisiära metoder som saknas i rättsstaten. Frågan är därför: är Bodströms mål kostnadseffektivitet eller totalövervakning? Justitieministerns mål borde vara rättvisa vilket inte bygger på någotdera.

Avslutningsvis som det fjärde argumentet tar Bodström upp den viktiga frågan om kontrollinstanser. Detta är av yttersta vikt för att kontrollera att övervakningen inte missbrukas. Tvångsmedel måste utsättas för en proportionalitetsbedömning. Inget tvångsmedel får vara mer ingripande än vad som krävs för att uppnå målet med åtgärden.

För att värna om proportionaliteten räcker inte en årlig parlamentarisk kontroll eftersom det är nästan omöjligt för riksdagen att utöva någon verklig kontroll. Det blir endast avrapportering och sifferexercis. Reell kontroll sker genom att den som vill ha tillgång till övervakningsmaterial måste få tillstånd, och därigenom motivera behovet, av en separat myndighet.

Bodström avslutar sin replik med att skriva att han värnar om medborgarnas rätt genom att se till att laglydiga medborgare inte utsätts för brott. Detta är att blanda ihop tvÃ¥ skilda rättigheter. En justitieminister skall värna om att inte nÃ¥gon skall utsättas för brott â?? laglydiga eller ej â?? samtidigt även värna om allas integritet. En justitieminister väljer inte bort den ena rättigheten till förmÃ¥n för den andra.

Bodström replik

Bodsröm svarade på vår debattartikel med en replik här är slutsatsen:

�ven brott kränker integriteten
Den grova organiserade brottsligheten har utvecklats till att bli mer avancerad och gränsöverskridande. Genom ett utökat internationellt samarbete och genom att hänga med teknologiskt har vi en chans att slå tillbaka. Det är att värna om medborgarnas rättigheter. Att se till att laglydiga människor slipper få sin integritet kränkt genom att utsättas för brott.

Vad säger han?

Det börjar bli lite för enkelt att tycka Bodström har tappat verklighetsuppfattningen. Ett Bodströmcitat frÃ¥n en artikel i DN. Läs dom lÃ¥ngsamt och glöm inte att mannen är din Justitieminister…

Tanken är förstås inte att man ska bugga tidningsredaktioner. Men en tidning är rätt så lätt att starta. Därför behöver vi en särskild bestämmelse. Annars skulle det kunna få till följd att människor som ägnar sig åt människohandel och bedriver en bordell bestämmer sig för att starta en tidning och kalla bordellen för tidningsredaktion för att värja sig mot buggning.

Vad säger han? “kalla bordellen för tidningsredaktion”????? Snälla är vi medborgare sÃ¥ dumma att han inte behöver anstränga sig med att komma med bättre argument?

Search engine privacy

Search Engine Watch has written a howto on privacy in relation to search engines. As part of the conclusion they write:

As you can see, ensuring your search privacy is tricky. The information you send is leaving traces in multiple places. The solution to ensuring privacy isn’t going to be as easy as passing a law that targets Google, Yahoo and the others. Ideally, the entire lifecycle of a search beyond the computer desktop needs to be considered from ISP through to tracking services. Searchers themselves also need to consider what they do on their own computer desktops.

via Question Technology

Bodström

I DN idag: Bodström tycker inte ökad övervakning hotar integriteten

Om han tror detta då förstår han inte vad orden integritet och övervakning betyder. Då förstår jag att han inte fattar varfor folk är upprörda.

Vanliga oskyldiga behöver inte vara det minsta oroliga, hävdar han.

– De vars integritet kommer att kränkas är de som begÃ¥r brotten. Men dem vill vi ju sätta i fängelse.

Vi tar det en gång till:

(1) Om jag är oskyldig så ska inte jag övervakas.

(2) Om jag övervakas kränks min integritet.

(3) Om jag övervakas så drabbas jag genom att min integritet kränks.

(4) Hur kan du endast kränka de skyldigas integritet? Du menar väl att du tänker kränka allas integritet men endast straffa de som är skyldiga till lagbrott.

Var rakryggad Bodström – säg det du menar. Jag tror inte att du inte förstÃ¥r det du säger, därför skulle det vara ärligare om du inte försökte förvränga svenska sprÃ¥ket. Ã?vervakning hotar integritet. Du anser att integritet kränks men det är priset som du är beredd att betala. Nackdelen (för dig) är att mÃ¥nga som jag inte tycker priset är värt effekten.