Henrik Sandklef & jag skrev en debattartikel i GP (24/1) Naiv tro på teknologi som brottsbekämpare, Justitieministern svarade (GP 14/2) replik: Polisen måste ha bra verktyg för att göra sitt jobb. Som svar till Bodström skrev Henrik & jag och skickade till GP den 15/2. Tyvärr har GP valt att inte trycka pga de inte vill fortsätta debatten.
Justitieministern skriver i sin replik till vår debattartikel mot ökad teleövervakning att en ökning av antalet poliser är en otillräcklig åtgärd för brottsbekämpning, där är vi överens. Vår kritik handlar om justitieministerns bristande intresse i att skydda individens integritet. Denna brist leder till att integritetsskyddet i artikel 8 av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna blir en papperstiger.
För det första innebär Bodströms förslag en väsentlig skillnad. Polisens möjliga tillgång till data lagrad av teleoperatörer i debiteringssyfte skiljer sig fundamentalt från en lagstadgad skyldighet att operatörerna skall lagra all möjlig material i polisiära ändamål.
Ytterligare ett argument Bodström använder är att endast de skyldiga drabbas. Detta kanske känns betryggande men övervakning drabbar alla â?? inte endast grovt kriminella. Vad Bodström menar är att endast de skyldiga ska straffas. Detta är inte ett argument â?? det är en självklar grund i en rättsstat.
Bodströms nästa argument är att övervakning är ett av de viktigaste verktygen att bekämpa brott med. Detta är en förenklad syn på teknik och övervakningssystem. �vervakning är inte en brottsbekämpningsmetod som förebygger brott utan snarare av vikt för bevisföring i efterhand. Om övervakning skall förebygga brott då måste den ske genom konstant övervakning av alla och kopplas till polisiära metoder som saknas i rättsstaten. Frågan är därför: är Bodströms mål kostnadseffektivitet eller totalövervakning? Justitieministerns mål borde vara rättvisa vilket inte bygger på någotdera.
Avslutningsvis som det fjärde argumentet tar Bodström upp den viktiga frågan om kontrollinstanser. Detta är av yttersta vikt för att kontrollera att övervakningen inte missbrukas. Tvångsmedel måste utsättas för en proportionalitetsbedömning. Inget tvångsmedel får vara mer ingripande än vad som krävs för att uppnå målet med åtgärden.
För att värna om proportionaliteten räcker inte en årlig parlamentarisk kontroll eftersom det är nästan omöjligt för riksdagen att utöva någon verklig kontroll. Det blir endast avrapportering och sifferexercis. Reell kontroll sker genom att den som vill ha tillgång till övervakningsmaterial måste få tillstånd, och därigenom motivera behovet, av en separat myndighet.
Bodström avslutar sin replik med att skriva att han värnar om medborgarnas rätt genom att se till att laglydiga medborgare inte utsätts för brott. Detta är att blanda ihop tvÃ¥ skilda rättigheter. En justitieminister skall värna om att inte nÃ¥gon skall utsättas för brott â?? laglydiga eller ej â?? samtidigt även värna om allas integritet. En justitieminister väljer inte bort den ena rättigheten till förmÃ¥n för den andra.