Jag skriver nästan ingenting på svenska men nu är jag klar med min första bokkapitell på svenska. Här är första stycket.
Att vara människa är att delta i en komplex social interaktion, men vi lever våra liv genom att delta i samhället inte genom att reflektera över det. Förtroende och tillit är så grundläggande beståndsdelar i våra liv att vi endast lägger märke till dem när systemfel inträffar. Att ta bussen till jobbet är en banal upplevelse inte sällan förknippad med tristess. Men för att vi ska kunna sitta där och uppleva tristessen krävs lager på lager av tillit till en mängd olika legala, tekniska, ekonomiska, sociala och politiska system. Vi utgår ifrån att bussbolaget har anlitat en förare som kan köra, är ansvarsfull, att bussen fungerar, att alla andra bilar i trafiken även denna dag tänker följa reglerna, att våra pengar kommer accepteras, att de andra på bussen följer god buss-sed, att bussen kör enligt tidtabellen och efter den aviserade vägen, samt att den stannar vid hållplatsen när man signalerar att man vill kliva av. Att som människa inte vara tillitsfull skulle vara ohållbart. Den tid vi sparar på att vara tillitsfulla gör att vi enklare kan leva våra liv. Vår tillit har blivit en vana, vi reagerar nu endast om system inte fungerar. Vi blir irriterade när bussen inte följer tidtabellen eftersom vi har en förväntan att tidtabellen skall stämma.
Kapitlet handlar om tillit, DNA-databaser & att inte lita pÃ¥ experter…